En fri kvinnas bekännelser

Det har gått en dokumentär på tvåan varje torsdag den senaste tiden, det handar om en NY-kvinnas liv och hennes jakt på sig själv, vad hon vill vad hon är värd mm. Hon har rest runt i världen och träffat kvinnor från olika kulturer, allt från muslimer i afganistan till hinduer i Indien, hon personligen har en otroligt öppen syn på sex, relationer och familj.
och det är spännande att se hur olika kvinnor reagerar på att hon är så öppen.
Det bästa och mest hjärtliga var Indiden, där det fnissade och skrattade när hon frågade om de brukar tillfredställa sig själva.. har aldrig stt så många generade, en del visste inte vad hon menade o så.. men de var så nyfikna.. jag kan lova att de alla gick hem och provade haha!

Sen har vi afganistan.. där var det som man kan förstå en ganska hård yta, man ska ha slöja, mannen bestämmer allt och är det inte deras man, så bestämmer bror eller far. Hemskt.
De fick inte ens gå ut.
När de satt i gruppen frågade Jen (hon heter så som gör dokumentären) om de känner tillfredställelse när de är med sin man.
Och det blev tyst och de frågade vad det betydde...
Det är mannen som får allt. Kvinnan bara är tar emot, ska vara tyst och lyda (inte bara inom sex utan i alla aspekter av livet)
Samma med somalierna som bodde i London, det handldade om omskärelse mm.. och det var rent ut sagt hemskt.. Vissa var emot det med all rätt medans vissa rättfärdigande, man fick sig en tankeställare.

Här hemma i vår skyddade zon där man gör precis det man vill när man vill sitter man och klagar på trivialiteter.
Det är inte utan att jag får ett sting av lycka samt stor sorg när jag tänkter på vilken tur jag har samt vilken otur en del har.

Med detta inlägg vill jag bara att man ska ta en stund att fundera (och visst mina problem idag kanske kan kännas lika stora som för andra kan kännas supersmå) på vad man har, vilken tur man har. Det man inte har (jag) är en älskade, men det kommer det tvivlar jag inte på. men jag tror att det är dags för iallfall mig att börja se vad jag har och uppskatta det. Innan det är för sent och man vaknar upp och inser att ens liv börjar gå mot sitt slut...

I går var det sista programmet i serien och jag ville itne att det skulle ta slut. Jen hade datat två stycken män på varje sida av jorden ett tag, den ena visste om den andre, den andre visste inte om den ene men har hade en annan fru (självklart var hon förblindad av den gifte)
.
I slutet valde hon den ena, och bestämde sig för att äntligen skaffa barn, hon är 45 ska tilläggas, när de väl försökte (provrör mm) gick det inte, hon hade väntat för länge, och nu kunde hon inte få det liv hon en gång så desperat velat ha!

Så tänk på det.
Man måste jobba för det man vill ha, vara lycklig för det man har och leva i nuet!

Ha en underbar helg!