jag har flyttat

http://blogg.aftonbladet.se/josiesheart

VÄLKOMMEN

Like a robot

Då har jag börjat arbeta igen och man kan säga att känslorna som man hade att man saknade att jobba kan man säga inte är lika starka kl 0600 när man ska pallra sig upp ur sängen. Jag har börjat med att hellre sova än att äta på morgonen, jag menar är det inte värt att snooza till kl 0620 gå upp, duscha, klä på sig, sminka, sätta på the vatten och skorna, hälla upp the och gå.. Tar inte mycket mer än 30 min, hade det tagit längre tid.. ja då hade jag inte orkat kan jag säga. Det är en jäkla pers.. Men jag ska inte klaga, jag rättar mig tacksamt in i ledet av männskorobotar som drar på sig arbetsansiktet, tittar ointresserat på de människor som går av och på färdmedlet de för tillfället sitter i, för jag vill aldrig mer vara så ledig som jag varit, jag vill aldrig mer bli så slapp och så beroende av andra för att klara min vardag. Aldrig mer.. Jo när jag blir pensionär kanske.. men då kommer jag sitta på ett litet fik i Toscana och leva livet man alltid drömt om!
Det är bara 39 år kvar ;)


Mycket kärlek!

Det kommer en tid...

när man inte är så bra på att blogga :S Jag ber om ursäkt för det men jag känner ärligt talat att jag inte haft så mycket att skriva om för tillfället. Allt liksom rullar på. Dag blir till natt natt blir till dag osv. För en vecka sedan var jag i Grekland. Jag hade en underbar semester med två av mina närmsta vänner. Det var ett skönt avbrott ifrån verkligheten. Men nu är den tillbaka och tristessen med den. Idag var det stora att gå till banken och sätta in pengar.. GOD! Funderade en sekund på om jag skulle lägga mig i Vasaparken och bättra på brännan lite.. Men ne det kändes inte lockande för tillfället. Gick och handlade och gick sen hem. Vad händer hemma då?? INGET ALLS! Nu har jag i 4 timmar väntat på att kl ska slå 1800 så jag kan ta cykeln till gymmet och köra ett pass... Allt är bara trist trist trist!!!

Men imorgon är en annan dag. Jag ska så tidigt jag bara vaknar stiga upp och ta cykeln till Lilla essingen och lägga mig på en av bryggorna där! Planerar att stanna hela dagen. Lovley!

På torsdag ska jag träffar MR och det ska bli mys vi ska ta en promenad någonstans mycket trevligt.
RÄkningarna är betalda och det är så trist att se att man inte har ett öre att leva på! (close iaf), Men det är tur att cykeln inte kostar bensin och att jag har biocheckar och ett presentkort på Åhlens! Snart mycket snart kommer jag komma in i detta leverna och det lagom tills att jag börjar jobba, då kanske man lär sig att förvalta sina pengar som man får in! Vi får väl se!

OJOJOJ vilket stört inlägg.. men men this is me now.

Ps. Någon som vill bli min kubb-partner i helgen??? ds

Bara jag.. och det är inte så hemskt.

Just nu sitter jag hemma i min soffa.. det är helt mörkt runt omkring mig, jag börjar bli sömnig men jag vill inte gå och lägga mig då jag har haft ordentliga sömnproblem den senaste tiden. Jag har förstått att det beror på för lite aktivitet av kroppen. Så imorgon kl 10 ska jag ta mig tid för mig själv och träna en timma. Skönt.

Sen kommer min pappa att plocka upp mig imorgon för lunch och en överraskning, bara det kommer göra det svårt för mig att sova.. haha

Nog om det..

För inte så länge sedan så kände jag mig mycket ensam. Jag kände mig som den mest fula, feta hemska människa som faktiskt inte är värd att leva med någon. Jag kände att det var den vägen jag var på väg att vandra.

För inte så länge sedan vaknade jag upp, det var en söndags morgon och jag kände mig helt tom. Tom på känslor, tom på drama, bara tom. Det var bara jag. Så blottad så verklig i min ensamhet.
Och det var en sån skön känsla. Jag har inte någon jag behöver älta, ingen jag behöver bli besviken på då man inte hör något. Mobilen behöver inte kollas jämt och det är skönt.

Sen dess har livet varit bra och jag tror att allt kommer att ordna sig till slut.

Snart fyller jag 26 och jag längtar lite efter det just nu.. kanske mer till presenterna än min höga ålder ;)

Ne nu ska jag trotsa sömnsvårigheterna och krypa till kojs!

LOVE

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig...

AKT 1

Förra veckan på torsdagen var jag på en UNDERBAR date. Vi träffades efter många om och men på Götgatan kl 16, allt flöt på som det skulle. Vi pratade skrattade och bara njöt av varandras sällskap.
Först gick vi till Café String som ligger vid Nytorget, det är ett av mina favorit caféer, jag tog en varm choklad och han en halv termos kaffe. Det var så trevligt. Jag ville inte att det skulle ta slut. Efter två timmar, då chokladen sedan länge var uppdrucken kaffet kallnat och det enda man kunde göra var att flirtigt leka med skeden, så var det dags för oss att gå vidare. Jag var rädd att nu var det över. Nu ska vi skiljas åt och jag ska hamna i förrivrrat stadie.. Men icke. Vi gick förbi Vampire lounge, och då blev det lite vin och mys i en soffa.
Träffade på en blogg tjej som jag pratade med mycket kul, hon fotade mig för hennes blogg så se på expressen om ni kan hitta mig....;)
Kommer inte ihåg hur länge vi satt där men det var ett bra tag och samtalet vart djupt. Jag kände att detta kanske får en fortsättning (men utan att hoppas för en enda sekund).
Vi fortsatte från stället för att möta upp en av mina vänner på Imperiet. Även här var allt frid och fröjd! Jag var en aning tipsy...
När vi fyra skulle skiljas åt så gick jag och han till Slussen... Vi kysstes mycket och länge innan vi sa hej då. Innan vi skildes så bestämde vi att vi skulle ses på Tisdag kommande vecka.
Rosa moln!
vi hörs av lite då och då (OK hela tiden) för att sen ses kl 04 på söndag morgon.

AKT 2 (förvandlingen)

Han kommer hem till mig och jag går ner för att öppna porten... han står med en cigg i munnen och talar med taxi chauffören (varför har han inte åkt ännu)... Signal nr 1.. han ber mig på ett inte allt för subtilt sätt att betala hans taxi.., jag borde vänt i dörren,. Snäll som jag är åker jag upp och hämtar plånboken, signal 2...han ber mig att skynda mig... signal 3...inte ett tack..
Vi kommer upp till lägenheten och istället för att sitta och snacka så går han rakt in och lägger sig... signal 4... och somnar.

Detta var inte ens i närheten av den människan som jag träffade i torsdags. Det fanns inte ett spår av honom kvar och det gjorde mig ganska besviken. Hur kan man bli så lurad?

man kan säga att detta var en snäll version... Han är nextad 4-ever!

Jag är överlycklig att jag inte hade så mycket hopp på denna killen... han var inte värd det. Och när jag tänker efter på torsdagen var det saker som inte var topp noch oxå..

He wasn´t for me och det är OK.

Just nu känner jag mig för första gången på länge i balans. Det känns bra och jag ska njuta av det nu och en långtid framöver!

Det får en att fundera...

Är vi människor verkligen så ytliga som hon skriver?

Ovanpå allt detta kommer sen utseendefixeringen. Vårt yttre vårdar vi som aldrig förr utan en tanke på att vi faktiskt har det vackraste inom oss. Klyschigt som fan jag vet, men det är ju så det är. Själ efter själ kvävs av botox, ätstörningar och skönhetsoperationer. Så länge du är rynkfri, spinkig och har stora bröst så är du någon. Är det det livet går ut på, att leva upp till dagens ideal av hur din kropp och ditt yttre bör se ut? Fy fan va tråkigt i så fall.

Jag kan bara se till mig själv. Visst fan är jag påverkad av idealen, visst fan vill jag vara smal och känna mig bekräftad vart jag än går, visst fan är man aldrig nöjd och visst fan mår man dålig ibland! Alla dessa tankar finns hos oss alla. Man får bara inte låta det äta upp en.Då har man förlorat.
Man mår ju bra oxå!! Ibland måste man mäta det som är dåligt i ett liv med det som faktiskt är bra, hur länge man velat ha någonting och när man fått det inte njuta. Det gäller så många människor i så olika situationer.
Det gäller mig som både arbetslös och singel... vad har jag för utsikter? Jag vet inte, men jag vet att när jag sitter på mitt nya jobb kommer jag längta mig bort från detta.. Till semester till ett liv i frihet, till det livet jag lever nu.
Och hur kommer det bli när man väl träffat någon.. kommer man vara nöjd då?
jag tror att strävan efter någonting mer är en bra egenskap bara man inte låter det stiga sig åt huvudet.. Ibland är gräset grönare men inte alltid är jag rädd...

Låt oss inte fastna i kvicksanden..

Ett Öppet Sinne är Lätta Axlar...

Kanske en lite knepig rubrik men jag känner verkligen mig lätt nu (inte viktmässigt men psykiskt). Igår kom jag till en insikt.
Det är alltid välkommet kan jag meddela!

Jag pratade med en nära vän på msn. Och hon liksom kom åt en jäkligt jäkligt öm punkt. Varför gör du som du gör? Varför känner du så? Märker du inte att han spelar dig? Hur mår du?

Det fanns bara ett solklart svar på alla hennes frågor.

- Det är så tomt. Det är så tyst. Jag är ensam, så ensam.

Tårarna brände bakom ögonlocken, i samma ögonblick som krokodiltårarna började falla så kände jag en enorm lättnad. R tog fram det i mig som gör så jävla ont. Man måste känna för att man ska orka må bra. För det är fan inte alltid lätt att vara glad när man är ett jävla VRAK innuti. Kan vara därför jag rymmer in i fantasier och till landet. Där behöver jag inte tänka på mig själv. Ingen frågar onda frågor. Jag kan vrida och vända det mesta till min fördel.

Igår på kvällen strax innan jag skulle gå och lägga mig kände jag en sån ENORM lättnad. En sån har jag inte känt på länge. Jag kände att det är dags att leva för mig (det råd jag gett till så många under mina dar). Inte för sånt kag kanske inte kan få just nu iallfall.
Och det känns Ok. Jag är ganska glad nu faktiskt och det känns som om det går åt rätt håll!

Just nu har jag projekt "rena och rensa" vilket gäller min insida likväl som mitt boende. Jag har nu rensat och slängt en massa massa. Det är så skönt som jag skrev i senaste inlägget. Själslig och fysisk rensning.

Nu ska jag med mitt fria och öppna sinne bara dra på mig ett leende och njuta av att jag faktiskt har ganska mycket att vara lycklig för.

Tack alla vänner för att ni finns.

ÄLSKA MIG SOM MEST NÄR JAG FÖRTJÄNAR DET SOM MINST.