En ny dag och solen skiner, planer smids och jag ser fram emot nästa februari!

Och för att förklara rubriken, så känns allt bra nu! Allt liksom flyter! Jag har börjat, efter ett veckas uppehåll, träna igen! Det känns hemskt att inte göra det så jag är så glad så glad! Mitt enda problem just nu är att jag känner att en förkylning är påväg in.. men jag ska stå emot! Känner mig stark.

De flesta söndagar denna månad och kanske nästa kommer att inehålla mycket lägenhetsvisningar med T! Det är jättekul att kika. Men när jag går där och ser T bo i alla, kan jag inte annat än att bli sugensjälv på att flytta. Human instinct?! Men sen tar jag ett berg av flyttkartonger, övertalning av vänner som måste hjälpa till att bära, upp-packning, fundering på hur man ska få lägenheten att inte se så kal ut...mmmm.. Så jag lutar mig tillbaka i soffan som står där den ska i min lägenhet och känner att jag har det bra här, tills nästa söndag när det är visningar igen ;)

Nästa helg ser jag fram emot att bara ta det lugnt, träffa Thea och mysa lite på värmdö för att sen på söndagen möta upp R för att gå på Centralbadets spa. Bli masserad med heta stenar i 45 min det är inte fy skam det. Jag längtar så det nästan gör ont. Plus att lönen kommer i nästa vecka :)

Och det finns en annan sak som jag verkligen verkligen ser fram emot!! Längtar ihjäl mig till nästa år i februari (vi kommer åka över alla hjärtans dag) precis denna tiden och två veckor frammåt till MEXICO!!!!!

Det är jag och T som ska åka och vi kommer komma hem som pepparkakor precis lagom tills nyvårens sol har smält snön... (ok önsketänkande) Underbart ska det bli iallfall.. vad kan det vara ca 363 dagar kvar, kommer gå fort hihi)

Men innan detta så ska jag till Grekland med vänner sola och bada och kanske snorkla lite. Se Britney i London, ta en trip till Götet och def Halmstad, kanske se någon festival med T, träna och må bra av livet.

Min stora stora plan i livet var att skaffa mig en liten vove i år, i augusti för att vara exakt.. Men jag har tyvärr insett att detta år har jag inte råd med det. Jag måste spara så jag aldrig mer ska vara orolig om man lyckas bli avskedad igen, (för A-kassan kan man inte lita på). det är dags att bli vuxen ha en buffert, och betala av skulder till min far.

Jag tror och känner att det kommer bli ett underbart år 2009.

Och jag skiter (tills nästa svacka) i om jag träffar någon i år eller inte. Jag har så mycket annat att fokusera på att jag inte har tid helt enkelt!

Så vänner, ni får stå ut med mig 2009!

Lods of LOVE