Då har jag börjat arbeta igen och man kan säga att känslorna som man hade att man saknade att jobba kan man säga inte är lika starka kl 0600 när man ska pallra sig upp ur sängen. Jag har börjat med att hellre sova än att äta på morgonen, jag menar är det inte värt att snooza till kl 0620 gå upp, duscha, klä på sig, sminka, sätta på the vatten och skorna, hälla upp the och gå.. Tar inte mycket mer än 30 min, hade det tagit längre tid.. ja då hade jag inte orkat kan jag säga. Det är en jäkla pers.. Men jag ska inte klaga, jag rättar mig tacksamt in i ledet av männskorobotar som drar på sig arbetsansiktet, tittar ointresserat på de människor som går av och på färdmedlet de för tillfället sitter i, för jag vill aldrig mer vara så ledig som jag varit, jag vill aldrig mer bli så slapp och så beroende av andra för att klara min vardag. Aldrig mer.. Jo när jag blir pensionär kanske.. men då kommer jag sitta på ett litet fik i Toscana och leva livet man alltid drömt om!
Det är bara 39 år kvar ;)
Mycket kärlek!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar