Det får en att fundera...

Är vi människor verkligen så ytliga som hon skriver?

Ovanpå allt detta kommer sen utseendefixeringen. Vårt yttre vårdar vi som aldrig förr utan en tanke på att vi faktiskt har det vackraste inom oss. Klyschigt som fan jag vet, men det är ju så det är. Själ efter själ kvävs av botox, ätstörningar och skönhetsoperationer. Så länge du är rynkfri, spinkig och har stora bröst så är du någon. Är det det livet går ut på, att leva upp till dagens ideal av hur din kropp och ditt yttre bör se ut? Fy fan va tråkigt i så fall.

Jag kan bara se till mig själv. Visst fan är jag påverkad av idealen, visst fan vill jag vara smal och känna mig bekräftad vart jag än går, visst fan är man aldrig nöjd och visst fan mår man dålig ibland! Alla dessa tankar finns hos oss alla. Man får bara inte låta det äta upp en.Då har man förlorat.
Man mår ju bra oxå!! Ibland måste man mäta det som är dåligt i ett liv med det som faktiskt är bra, hur länge man velat ha någonting och när man fått det inte njuta. Det gäller så många människor i så olika situationer.
Det gäller mig som både arbetslös och singel... vad har jag för utsikter? Jag vet inte, men jag vet att när jag sitter på mitt nya jobb kommer jag längta mig bort från detta.. Till semester till ett liv i frihet, till det livet jag lever nu.
Och hur kommer det bli när man väl träffat någon.. kommer man vara nöjd då?
jag tror att strävan efter någonting mer är en bra egenskap bara man inte låter det stiga sig åt huvudet.. Ibland är gräset grönare men inte alltid är jag rädd...

Låt oss inte fastna i kvicksanden..