Kanske en lite knepig rubrik men jag känner verkligen mig lätt nu (inte viktmässigt men psykiskt). Igår kom jag till en insikt.
Det är alltid välkommet kan jag meddela!
Jag pratade med en nära vän på msn. Och hon liksom kom åt en jäkligt jäkligt öm punkt. Varför gör du som du gör? Varför känner du så? Märker du inte att han spelar dig? Hur mår du?
Det fanns bara ett solklart svar på alla hennes frågor.
- Det är så tomt. Det är så tyst. Jag är ensam, så ensam.
Tårarna brände bakom ögonlocken, i samma ögonblick som krokodiltårarna började falla så kände jag en enorm lättnad. R tog fram det i mig som gör så jävla ont. Man måste känna för att man ska orka må bra. För det är fan inte alltid lätt att vara glad när man är ett jävla VRAK innuti. Kan vara därför jag rymmer in i fantasier och till landet. Där behöver jag inte tänka på mig själv. Ingen frågar onda frågor. Jag kan vrida och vända det mesta till min fördel.
Igår på kvällen strax innan jag skulle gå och lägga mig kände jag en sån ENORM lättnad. En sån har jag inte känt på länge. Jag kände att det är dags att leva för mig (det råd jag gett till så många under mina dar). Inte för sånt kag kanske inte kan få just nu iallfall.
Och det känns Ok. Jag är ganska glad nu faktiskt och det känns som om det går åt rätt håll!
Just nu har jag projekt "rena och rensa" vilket gäller min insida likväl som mitt boende. Jag har nu rensat och slängt en massa massa. Det är så skönt som jag skrev i senaste inlägget. Själslig och fysisk rensning.
Nu ska jag med mitt fria och öppna sinne bara dra på mig ett leende och njuta av att jag faktiskt har ganska mycket att vara lycklig för.
Tack alla vänner för att ni finns.
Det är alltid välkommet kan jag meddela!
Jag pratade med en nära vän på msn. Och hon liksom kom åt en jäkligt jäkligt öm punkt. Varför gör du som du gör? Varför känner du så? Märker du inte att han spelar dig? Hur mår du?
Det fanns bara ett solklart svar på alla hennes frågor.
- Det är så tomt. Det är så tyst. Jag är ensam, så ensam.
Tårarna brände bakom ögonlocken, i samma ögonblick som krokodiltårarna började falla så kände jag en enorm lättnad. R tog fram det i mig som gör så jävla ont. Man måste känna för att man ska orka må bra. För det är fan inte alltid lätt att vara glad när man är ett jävla VRAK innuti. Kan vara därför jag rymmer in i fantasier och till landet. Där behöver jag inte tänka på mig själv. Ingen frågar onda frågor. Jag kan vrida och vända det mesta till min fördel.
Igår på kvällen strax innan jag skulle gå och lägga mig kände jag en sån ENORM lättnad. En sån har jag inte känt på länge. Jag kände att det är dags att leva för mig (det råd jag gett till så många under mina dar). Inte för sånt kag kanske inte kan få just nu iallfall.
Och det känns Ok. Jag är ganska glad nu faktiskt och det känns som om det går åt rätt håll!
Just nu har jag projekt "rena och rensa" vilket gäller min insida likväl som mitt boende. Jag har nu rensat och slängt en massa massa. Det är så skönt som jag skrev i senaste inlägget. Själslig och fysisk rensning.
Nu ska jag med mitt fria och öppna sinne bara dra på mig ett leende och njuta av att jag faktiskt har ganska mycket att vara lycklig för.
Tack alla vänner för att ni finns.
ÄLSKA MIG SOM MEST NÄR JAG FÖRTJÄNAR DET SOM MINST.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar